börja skriva här igen

-har nästan glömt bort den här bloggen.

Tänkte jag skulle börja skriva lite igen.

Snart 2 månader....

Nu har jag tränat och vägt mig i nästan 2 månader. Börjer se positivt resultat.

Mitt resultat:
Vikt från 103,3 till 96,0 som lägst. Dock gått upp 1kg nu ihelgen efter lite festande.
Mångden fett har sjunkit med 1.8 procentenheter.
Mängden vatten ökat 1 procentenhet, likaså muskelmassan.
Är under 30 i BMI nu vilket känns bra...

Har börjat träna på gym.

Har under de senaste veckorna kommit igång ordentligt med min träning. går och tränar på Friskis&Svettis i Skövde, ett utmärkt gym som passar mina behöv perfekt. Billigt dessutom med studentrabatten.

Har tränat rätt mycket, typ 4-5 dagar i veckan och försöker även äta bättre. Mindre skräpmat och mer nyttig mat. Äter dock ingen bantarkost, och håller inte på och väger maten och räknar kalorier. Alkohol har jag lagt ned i princip helt.

Känns väldigt skönt och har kommit dit att jag saknar träningen de dagar jag hoppar över. Är gladare och piggare och har mer energi till att ta mig för med saker. Idag röjde jag t.ex i lägenheten och ordnade med alla flyttkartonger som stått framme. Slängde massa saker och stuvade om i skubben så jag fick plats med allt i den. Känns skönt att fått det gjort, som jag tänkt göra länge men som aldrig blivit av.

Teknikfreak som jag är så köpte jag även en ny våg, en trevlig pryl som inte bara väger utan även mäter fetthalt och muskelhalt och lite annat i kroppen. Snygg design på den dessutom vilket jag uppskattar. Modellen är en Beurer Bf55 som inhandlades på www.tretti.se.

http://www.tretti.se/bg55

Rekommenderas stark ifall man vill ha en sjysst våg.

Med den här så blir jag mer motiverad att förbättra mina siffror. Ser man bara hur mycket man väger så varierar det så mycket pga vätskamängd i kroppen etc. Nu behöver man inte bli besviken av att ha gått upp 1 kg om man ser att fetthalten sjunkit och och man fått mer muskler.

Det var allt för den här gången. ;)

"Jaget" flyttat från kroppen...

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=684143

Intressant artikel i DN om jaget och virtuell verklighet. Jag är intresserad av både medvetandet och VR och finner forskning och filosofi kring dessa saker fascinerande. Nu har jag inte läst artiklarna i Science, ska kolla upp o0m de är fritt tillgängliga på nätet. Men jag ställer mig lite tvivlande till en del saker i DNs artikel, där låter det som man på nåt sätt kan flytta medvetandet till ett fysiskt objekt.

Jag känner till att man kan framkalla out-of-body-upplevelser och deja-vukänslor via stamulans av vissa delar i hjärnan, men jag skulle bli milt sagt förvånad om man kunde kontrollera dessa i den grad att man kan styra det till att man hamnar i t.ex en docka. Men i kombination med VR-teknik så kan man säkert skapa en mycket övertygande illusion.

Skulle man verkligen lyckas förflytta medvetandet ut ur kroppen på ett kontrollerat sätt så skulle det vara mer än sensationellt, eftersom vi då har bevisat att Jaget är något annat än fysikaliska processer i nervsystemet. Det skulle innebära klärvojans och telepati och andra parapsykologiska fenomen bevisade i vetenskapliga experiment. Jag utesluter inte möjligheten att det existerar men tror inte att dessa experient som artikeln tar upp är nåt sånt.

Men oavsett det så är ändå möjligheterna enorma med forskningen kring hjärnan, VR och medvetandet. En möjlighet som jag ser är ju drömmaskinen som vi känner igen från diverse sci-fihistorier. Möjligheten att mata hjärnan med kontrollerade signaler för att framkalla en multisensorisk illusion som kan konkurrera med verkligheten i realism, och där drömmakare kan skapa vad som helst för alla drömanvändare att njuta och förfäras över. Vem skulle inte vilja ha en drömmaskin och för ett stund fara iväg till en tropisk paradisö, och bli serverad drinkar av en vacker kvinna?

Nå, nu har nog tekniken långt kvar tills nåt sånt blir verklighet, men ändå, det ligger inom det möjligas gräns. Sen kan man ju alltid spekulera i vad porrindustrin kan tänkas hitta på med den nya tekniken som kommer...


Just hjärnans funktion och medvetandet är ett av vetenskapens sista stora vita fläckar, och att börja ta reda på vad som egentligen pågår i detaljt i vårt nervsystem för även med sig stora moraliska/etiska frågor eftersom vi börjar att manipulera med oss själva som individer och är man kristen så kan man säga att vetenskapen är inne på Guds områden. Nu är inte jag kristen och vetenskapen har genom sin historia alltid beskyllts för att rota i sånt som hör Gud till, men vetenskapen har överlevt och kommit med rationella förklaringar till det mesta som gjort att vi inte längre behövt en övernaturlig förklaring för att förklara ett visst fenomen.

Men ändå, nu är vetenskapen inne på ett område som inte liknar något annat som naturvetenskapen sysslat med, nämligen själva medvetandet, den subjektiva upplevelsen vi har av att finnas till. Här borde även en ateist ta sig en funderare på vad som händer....

Nåväl, på ett eller annat sätt så går vi mot en fantastisk och intressant framtid.

Politiskt våld i Sverige

Lite tankar angående den här flickvännen till SD-politikern som blev attackerad i sitt hem av maskerade män. Nu vet vi ju inte vilka som ligger bakom men det mesta verkar ju tyda på att det är vänsterextremister som ligger bakom det hela. Möjligvis AFA, en grupp som säger sig bekämpa fascism och kapitalism men som i mina ögon mest verkar vara en skock ligister som använder våld mot oskyldiga och inte drar sig för att förstöra privat egendom för att nå sina mål. Dessutom vågar dom inte visa sina ansikten utan gör sina aktioner maskerade. Vilka modiga frihetskämpar som inte vågar visa sina eghna ansikten för nåt som tror på....

Man kan ha åsikter om SD och deras politik men det är iaf ett lagligt demokratiskt parti som är väl representerade i Sveriges kommuner och som representanter för den svenska demokratin så ska man inte behöva vara rädd för att bli hotad och misshandad av odemokratiska ligister. Här krävs det att samtliga politiska partier tar avstånd från att ligister ska diktera villkoren för politiskt arbete.

Tyvärr verkar det finnas ett tyst stöd bland bland partierna till vänster dör de som ger sig på SD och ungdomsförbunden i V och S samarbetar med dessa vänsterextremister som med våld och hot vill tysta sina meningsmotståndare.

Jag hoppas att polisen och SÄPO får resurser och befogenheter att bekämpa dessa extremistgrupper som hotar vår demokrati. Oavsett vad man tycker om SD så bygger demokratin på att partier med olika åsikter har rätt att verka och gillar man inte en viss åsikt så kan man debattera emot dessa men våld och hot är aldrig godtagbart.

Läser man på lite om SD så ser man att dom inte är några nazister eller rasister utan snarare har dom åsikter som är väl spridda i övriga EU och SD framgångar är ett tecken på att allt fler ser vad mångkulturen och massinvandringen i Sverige för med sig för problem. SD kommer att växa så länge de övriga partierna blundar för dessa problem som svenskarna möter i sin vardag.

Evolutionen och människan

Vad är evolutionen? De flesta ser evolutionen som förklaringen till mångfalden av arter på jorden, medans några menar att Gud skapade allt liv på jorden och att evolutionsteorin är felaktig. Jag vet inte om jag tror på nån skapare men jag utesluter inte tanken. Men finns det en intelligent kraft som skapade livet på jorden så tror jag inte att ”han” la ned energi på att designa varje varelse i detalj på egen hand, snarare så skull en eventuell gud använda sig av principer i naturen för att låta livet utvecklas. Alternativt skapa ett universum där evolutionen kommer att göra sig gällande om han verkligen är allsmäktig.

Jag tror utan tvekan på att evolutionsteorin på ett någorlunda korrekt sätt beskriver har livet utvecklades på jorden. Att teorin har svagheter och inte kan förklara varje detalj i livets egendomliga saga är inget som sänker hela teorin, snarare att teorin inte är fullständig och att framtidens vetenskapsmän mycket väl kan korrigera den när nya upptäckter och insikter görs. Så som all vetenskap bedrivs och utvecklas.

Däremot anser jag inte att evolutionsteorin är nån fullständig teori som inte behöver eller kan förklaras på ett djupare plan. Jag tror snarare att evolutionen är en slags högnivåprocess som baserar sig på djupare principer i naturen och att vi kan hitta samma process på andra ställen i naturen. För mig verkar det märkligt att en grundläggande process i universum skulle göra sig gällade först efter många miljarder år i universum när förhållandena råkar ha uppstått på en liten planet som råkar ha de egenskaper som krävs för att komplicerade kolföreningar ska uppstå och finna en väg att börja kopiera sig själv.

Jag har svårt att acceptera att livets uppkomst och utveckling bara är en slump som förklaras med att om det finns ofantligt många planeter i univerum så kommer slumpen att se till att det på nån av dessa råkar uppkomma liv trots att sannolikheten för att det ska ske är väldigt liten. Det är snarare så att det finns något i naturlagarnas egenskaper och universums beskaffenhet som främjar utvecklingen av liv och kanske även uppkomsten av intelligens och medvetenhet. Varför inte? Ser man på komplexiteten i tillvaron, på alltifrån elementarpartiklarna till galaxerna, så går vissa mönster igen. Mönster som kan beskrivas med matematik. Om universum utan problem framställer galaxer och stjärnor i mångfald, objekt som är väldigt komplicerade på sitt sätt, varför skulle inte liv och intelligens vara en lika självklar del av det som universum framställer? Det finns naturkonstanter som har exakt rätt värden för att stjärnor ska kunna brinna och mångfalden av grundämnen ska kunna uppstå. Det kan mycket väl finnas liknande konstanter som ser till att partiklarna och atomerna har exakt de egenskaper som krävs för att livets kemikalier måste uppstå när de yttre omständigheterna möjliggör det.

Och som sagt, kanske är även utvecklingen av högre organismer, intelligens och medvetenhet ett måste i denna process. Om evolutionen är helt blind som kan man fråga sig varför dessa högre organismer som t.ex människor uppstår. Allt som allt så är ju vi rätt dåligt anpassade till naturen och lägre organismer är bättre anpassade och utvecklas mycket snabbare. Råttor är väl kanske däggdjurens bäst anpassade art. Annars är ju insekter och i ännu högre grad encelliga organismer överlägsna överlevare.

Så varför lät sig inte naturen nöja sig med dessa enkla och livsdugliga varelser som överlever allt? Varför uppstod det människor med förmåga att tänka och reflektera över sin egen tillvaro? Varelser som har vilja och förmåga att utforska universums egenskaper, och som kanske en dag kommer att kunna lämna sin hemplanet och sprida sig till andra ställen i universum?

Det sägs ibland att människan har lämnat naturen bakom sig och frigjort sig från den med hjälp av intelligensen och tekniken. Det är fel, jag tror att vi fortfarande är en del av naturens ordning och att vår nuvarande explosiva utveckling är ett led i en naturlig utveckling, likväl som stjärnornas existens är det.

Jag är övertygad om att vi inte bara är en hög klåfingriga apor som råkade bli lite för smarta för vårt eget bästa. Vi är en del av nåt större och framtiden kommer att bjuda på fortsatt utveckling och nya överraskningar.

Nattliga tankar om min barndom och hur jag blev den jag blev.

Minnen från min tidiga barndom dyker upp för mig ibland. När jag levde i en värld som var så...odefinierad. Jag hade ingen som helst uppfattning om vad tillvaron handlade om, jag bara erfor utan nån som helst kunskap. Så småningom början jag inse att det finns en omvärld som jag existerar i, men omvärlden är flytande och osammanhängande. Allt är objekt som är trevliga eller otrevliga. Det finns stolar man sitter på och det finns människor som pratar, men utan nån inbördes prioritering. Hade ingen tidsuppfattning, allt var bara objekt som gled in och ut i min värld, men en ökande insikt om att dessa objekt verkar bete sig på regelbundna sätt. En regelbundenhet som gör att det går att förstå vad som händer. Jag började förstå det fanns en omvärld att förhålla sig till och att jag dessutom kunde påverka den. Oformliga obegripligheter började forma sig till nåt jag kunde tolka, och jag formades sakta men säkert in i den här världen.

När jag får minnesglimtar ibland från den tiden så känns det som att jag var halvvägs in i världen men att jag fortfarande var till hälften nån annanstans. Jag minns en värld som var så obegriplig men det fanns ett ljus i allt, nåt levande. Ibland, i mina svagare ögonblick skulle jag hävda att jag såg varelser i min värld som ingen annan såg men som var lika verkliga som allt det andra för mig. Det här ljuset, livet i allt bleknade i takt med att världen blev begriplig och varelserna försvann. En del av min omgivning var obehaglig och det fanns varelser som inte var trevliga. När världen blev förnuftig så levde tanken på dessa kvar i mörkrädsla. Det där som inte längre riktigt finns, den andra världen som nu blivit den obegripliga lever kvar som monster i garderoben.

Jag växte upp och fascinerades lätt av världen runt om kring mig, att lära mig saker om den. Blev snabbt intresserad av astronomi, och plöjde igenom bibliotekets alla rymdböcker. Science fiction var en given succé när jag upptäckte det, jag drömde mig bort bland Heinleins kolonisatörer och Asimovs robotar. Att nån kunde skriva ihop såna underbara historier! Astronomin och Scifi ledde in på relativitetsteorin vars mysterier lockade mig. Läste ”Einsteins universum” och försökte greppa det som skulle hända om man gav sig iväg i sitt rymdskepp. Intresset utveclades till partikelfysiken och kvantmekaniken och jag hittade nåt nytt att fördjupa mig i. Idéerna tilltalande mig, att trots att världen blev rätt begriplig som var det bara ett lager av förnuft. Det finns fortfarande kvar en osäkerhet, tillvaron är trots allt rätt obegriplig.

Att jag lockades av det här var en känsla av att det fanns nåt som jag ville förstå men som jag inte lyckades greppa. En del av världen som inte hade blivit begriplig, nånting undflyande. Jag provade andra vägar att greppa...det där, och det fanns bokstäver som verkade erbjuda ett löfte om nånting. Studerade bokstäver ett tag för att hitta nåt, men det hela verkade mer och mer likna ett luftslott och intet mer än så.

För närvarande har jag iaf gjort slag i saken och satsat på en utbildning där jag får studera en del av mina grubblerier. Det känns bra, kanske kan jag hitta några svar på det jag söker här. Eller kanske få mig inse att det inte finns några yttersta svar och att meningen är att man leva ett liv man trivs med och göra sånt som känns bra, och göra det bästa av svårigheterna och problemen?